Total Pageviews

Friday 9 March 2012

Jag - en stenålderssjäl

Ur Himmelsdalen av Marie Hermansson:

"Du släpar på en stenålderssjäl i ett högteknologiskt samhälle. Världen behöver människor som är driftiga, konkurrensdugliga och tuffa. Fackföreningen och staten tar inte hand om dig längre. Du måste slåss själv. De flesta klarar inte det. De blir arbetslösa, förvirrade vrak som försörjer psykologer, alkoholpoducenter och läkemedelsindustrin....... Människans överdrivna känslighet är en rest från ett tidigare utvecklingsstadium som kroppsbehåring. Hon behöver den inte längre"

Orden träffde mig som knytnävsslag i magen. Jag är en stenålderssjäl. Jag är inte särskilt driftig eller tuff och tror mer på samarbete än konkurrens.
Visst är det så det har blivit. Samhället/ marknaden vill ha dessa hubbotliknande människor som är effektiva, stresståliga, som inte känner efter, inte ställer krav, som inte blir sjuka, som helst inte har barn eller något annat som kan påverka arbetet. Vi ska var goda arbetare och goda konsumenter. Allt annat ses som svaghet och störande inslag, ges en bokstavskombination och bör medicineras bort. Kroppsbehåringen ses numera som något icke önskvärt, närmast perverst. Känslorna dövar vi med konsumtion, underhållning, alkohol och lyckopiller. I boken finns en ännu mer skrämmande lösning. Innan vi vet ordet av är vi hubbotar allihop......

Om böcker och läsning

Jag läser mycket. Jag älskar att läsa.På mitt nattduksbord ligger alltid högar med böcker några nya, några halvlästa och några gamla favoriter. Just nu ligger där:

Himmelsdalen - Marie Hermansson
Fem personer du möter i himlen - Mitch Albom
Mandelträdet i din trädgård - Tcich Nhat Hanh
Höj din energi - Sanna Ehdin
F**k it- John C Parkin
Välfärd utan tillväxt -Tim Jackson

Jag har en känsla av att jag bland alla dessa böcker, dessa meningar och ord en dag ska hitta det förlösande Ordet som förklarar allt. Naturligtvis gör jag inte det så jag fortsätter att sluka nya böcker och gamla för att se om jag missade något vid förra läsningen. Det fantastiska är att jag nästan alltid hittar något nytt när jag läser en bok ännu en gång. Ibland kan jag tro att boken måste skrivits om för jag minns inte alls att det stod så förra gången. (Mina närstående kan intyga att jag är sådan. Jag kan se en film hur många gånger som helst med stort utbyte för jag minns aldrig slutet! En brist eller en tillgång.......?) Jag tror att det är så att man i olika skeenden i livet kan ta till sig olika saker. Man är inte alltid redo för att ta till sig allt.