Ur Himmelsdalen av Marie Hermansson:
"Du släpar på en stenålderssjäl i ett högteknologiskt samhälle. Världen behöver människor som är driftiga, konkurrensdugliga och tuffa. Fackföreningen och staten tar inte hand om dig längre. Du måste slåss själv. De flesta klarar inte det. De blir arbetslösa, förvirrade vrak som försörjer psykologer, alkoholpoducenter och läkemedelsindustrin....... Människans överdrivna känslighet är en rest från ett tidigare utvecklingsstadium som kroppsbehåring. Hon behöver den inte längre"
Orden träffde mig som knytnävsslag i magen. Jag är en stenålderssjäl. Jag är inte särskilt driftig eller tuff och tror mer på samarbete än konkurrens.
Visst är det så det har blivit. Samhället/ marknaden vill ha dessa hubbotliknande människor som är effektiva, stresståliga, som inte känner efter, inte ställer krav, som inte blir sjuka, som helst inte har barn eller något annat som kan påverka arbetet. Vi ska var goda arbetare och goda konsumenter. Allt annat ses som svaghet och störande inslag, ges en bokstavskombination och bör medicineras bort. Kroppsbehåringen ses numera som något icke önskvärt, närmast perverst. Känslorna dövar vi med konsumtion, underhållning, alkohol och lyckopiller. I boken finns en ännu mer skrämmande lösning. Innan vi vet ordet av är vi hubbotar allihop......
No comments:
Post a Comment